Ojojojoj, Karin Boye - du lyckas då alltid sätta huvudet på spiken när det kommer till det eländiga vardagliga livet hos oss ungdomar. Eller?

Jag syftar nog mer på att visst gör det ont när man märker hur tiden går så fort? Hur man plötsligt hamnat i 20-års åldern och ska slängas ut i en stor vid värld där man är alldeles ensam.... det är skrämmande men samtidigt väldigt exalterande. Jag tänker på att smärtan framkommer när man inser att "oj, har jag verkligen hunnit med allt som jag borde ha gjort?"

ångest.

Njae, jag faller inte för sådana spekulationer. Hmm, snarare dåligt samvete att man aldrig tar tiden till att fixa och dona och greja när det behövs. Dåligt samvete av att inte lyckas prioritera rätt jämt å ständigt men det är livet ellerhur? Man lär sig - man gör inte om sina misstag eller gör man? Kan man lyckas? Vad händer då om man gör samma misstag om och om igen? Går man vidare? Försöker man skapa en stort strategi för sig själv som hindrar en från att göra samma misstag för tredje gången?

Hjälp vad många tankar som plötsligt attackerar min stackars hjärna. Därför tycker jag det är lite skönt att ha en blogg - man skriver för att bli av med lite vånda och samtidigt känner man att kanske, bara kanske finns det någon därute som känner samma sak? Eller som har något otroligt bra förslag till hur man blir bättre i livet...?

Ja - det är svårt det där ellerhur? L-I-V-E-T..... VAD SJUTTON ÄR DET FÖR NÅGOT?!?!? VAD BETYDER DET?!?!?


Tack å hej.

men kom ihåg -slutsatsen av allt detta dravell är:" ALWAYS LOOK ON THE BRIGHT SIDE OF LIFE!"